Om värmlandsfår och andra allmogeraser

Hem Om Lilla Lamm Våra värmlandsfår Garn Skinn Kött Hantverk Fakta
 

 

 

Om lantraser

Våra lantraser har under en mycket lång tidsperiod anpassat sig till den lokala miljön de levt i. Av många anses de som oekonomiska och inte tillräckligt produktiva i dagens intensiva jordbruk, men de är ett levande kulturarv och för de människor som levde på landsbygden förr var de mycket betydelsefulla. Vi har till stor del lantraserna att tacka för vårt unika svenska odlingslandskap.

Våra svenska lantraser har bl a det gemensamt att de är rörliga och goda födosökare, vilket gör dem till duktiga betesdjur. De passar bra in i miljöer där produktionsegenskaperna inte kommer i första rummet.

Lantraserna är idag också en viktig genresurs - vem vet vilka egenskaper som kommer att behövas i framtiden? De kan bära på gener som kan visa sig användbara, kanske till och med nödvändiga, i andra modernare rasers avelsarbete.

Om allmogefår

De svenska allmogefåren delas idag in i dala-pälsfår, roslagsfår, gestrikefår, helsingefår, klövsjöfår, svärdsjöfår, värmlandsfår och åsenfår. Det kan hända att ytterligare flockar av gamla isolerade stammar dyker upp och som kan komma att räknas in i allmogefårens skara.

Förr använde man benämningen skogsfår för gestrike-, helsinge-, svärdsjö-, värmlands- och åsenfåren, men detta har man frångått, då alla dessa typer är unika och har hållits i mycket slutna lokala besättningar och de skiljer sig åt i exteriör, färg och ulltyp.

Under senare delen av 1800-talet minskade antalet inhemska får. Istället för de små, härdiga och allsidiga fåren (som försett ägarna med skinn, kött och ull) började man importera får, som antingen hade en ull som bättre lämpade sig för spinnmaskinerna, eller köttfår med bättre slaktvikt och fertilitet. Kvar blev små flockar av lokalt präglade får, våra allmogefår.

Gemensamt för de svenska allmogefåren av idag är att de oftast hålls i relativt små flockar; de ger en bra ull som är skön att arbeta med och ett gott kött, till och med godare än andra fårrasers, enligt vissa. Till detta kan man foga, att de är kloka och tillgivna, blir trevliga familjemedlemmar och stora personligheter. De är utmärkta för små hushåll som ändå vill ha får.

Våra allmogefår representerar en svunnen tid; de ser ut som fåren gjorde innan den moderna husdjursaveln slog igenom - de påminner oss om vår historia. Allmogefåren ska inte utvecklas mot bättre ull, större slaktvikt eller ökad fertilitet, utan bara bevaras i sin nuvarande skepnad.

"Allmogefår ska bevaras = sparas i sin ursprungligaste form, dvs utan ensidiga avelsmål och på ett sådant sätt att deras långsiktiga överlevnad säkerställs" sägs det i en broschyr*) som Föreningen Svenska Allmogefår gett ut.

Basen i Föreningen Svenska Allmogefårs arbete är att bevara fåren i en levande genbank, en stambok för renrasiga allmogefår. Medlemmar som har allmogefår kan ansluta sig till genbanken om de har får av känd stam (av föreningen känd och godkänd besättning). Genbankens uppgift är att garantera att raserna är och förblir renrasiga. Det är viktigt att så många allmogefår som möjligt ansluts till genbanken.

Värmlandsfår 

Alla dagens värmlandsfår stammar från en och samma besättning, nämligen Bengt Sonessons. Det var han som i slutet av 50-talet började restaurera värmlandsfåret utifrån djur från hans föräldragårdar och från andra flockar i Värmland, varifrån han skaffade avelsdjur av samma karaktär som de egna. 2006 fanns drygt 1600 värmlandsfår genbanksanslutna i Sverige. 

Värmlandsfår är härdiga och trivs bra med att kunna vara utomhus året om. De har god flockkänsla och är duktiga betesdjur. Tackorna kan bli dräktiga året om, har lätta lamningar och är goda mödrar.

Ett extra plus med dessa får är att de uppträder i en mängd olika färger - svart, grått, brunt, nougat, vitt, brokigt. De är ganska små, tackorna väger ca 35-60 kg. Baggarna är behornade, men det förekommer även kulliga. Tackorna är alltid kulliga. De får oftast ett eller två lamm, ibland tre och till och med fyra.

Ullen varierar från rya till gobeläng och finull, ofta mycket finfibrig s k vadmalsull. Den är mycket lätt att tova och spinna och lämpar sig väl till olika typer av hantverk.

 

*)"Svenska allmogefår - en informationsbroschyr utgiven av  Föreningen Svenska Allmogefår" 2005

Till sidans topp